Att vi är stolta över vårt "nya" kontor har nog ingen missat, därför ville vi ta chansen att få prata med Emma Larrouy, arkitekt på Juta Arkitekter med säte här i Göteborg.
Första frågan, då vi är nyfikna av oss, var; 
Vem är Emma Larrouy?
Jag är från början utbildad bebyggelse-antikvarie, då mitt hjärta klappar lite extra för lite äldre byggnader och tycker att vi skall ta hand om och vårda det vi har. Det är även ett av många sätt vi jobbar med hållbarhet i våra projekt.
Jag utbildade mig senare till arkitekt i Stockholm, Paris och Göteborg. Jobbade till att börja med på ett stort bolag vilket var väldigt lärorikt men valde för 3 år sedan att startade eget, Juta Arkitekter. Namnet Juta kommer från den gamla familjegården, Jutarödjan, i Ulricehamn.
Hur var tankarna när du fick uppdraget från CANEA?
Spännande på flera sätt. Dels att få arbeta med en byggnad som Tullhuset med sin långa historia och de fantastiska lokaler där CANEA:s kontor finns idag och spännande att arbeta med ett företag som har många olika behov i en gemensam lokal.
Vad var det viktigaste, tyckte du, när du startade projektet?
Att ta hand om och återskapa de utblickar och rumsligheter och förstärka de vackra rummen och arkitekturen på platsen. Ta vara på det som huset ger. Att göra en tidlös miljö som ändå är ombonad. De 3 röda trådarna var Tidlöst - Kreativt - Ombonat. Ett multifunktionellt hybridkontor där man kan arbeta och trivas. Ett CANEA.
Hur har du tänkt med tanke på husets gedigna historia?
Vi tog fasta på det fina valvet i entrén som vi även hittar i fönster runt om i byggnaden. Att vi valde att flytta ingången till framsidan förstärker den pampiga entrésituationen vi har skapat.
Vad är du mest stolt över i projektet?
Processen, bland annat, där jag har fått vara en del av en superengagerad projektgrupp, vilket inte alltid är självklart. Kul att kunna få med alla på banan. Att det har funnits ambassadörer som helt tiden har kunnat svara på frågor om projektet gentemot verksamheten. Och att verkligen fått vara med från ax till limpa. Superkul. Helheten med allt från porslinet, Ostindieporslin, till att döpa konferensrummen var också kul. Och såklart loungen. Processen har gjort att även jag, kände mig som en CANEAn och det är lite sorgligt att det nu ska ta slut.
Sen måste vi ju fråga om den berömda soffan. Hur gick tankarna med den?
Ja, den är stor. Närmare 17 pall tror jag. 
Den kommer att bli lite av hjärtat på kontoret, i loungen, där alla kan träffas. Soffan har också en utformning som gör att ingen plats är "bättre" eller "sämre" än någon annan och det viktigaste; det finns plats för alla. Något jag har med mig efter att ha jobbat med olika skolprojekt.
Tack Emma för ditt arbete och för att du ville dela med dig om dina tankar och insikter om vårt kontorsprojekt.
